Har ni tänkt på att hur mycket man än har, kläder, pengar, skor, tekniska prylar, väskor osv, så vill man alltid ha mer? Det är som att vi aldrig blir tillräckligt tillfredställda eller nöjda med det vi har även om de flesta självklart är tacksamma ändå. Man kan inte ha allt, men behovet av att ha mer och mer blir vardagsmat eftersom vi regelbundet spenderar våra pengar på det vi tycker är roligt, exempelvis kläder i mitt fall. Många av er vet säkert att jag alltid drömt om en Mulberry bayswater, den perfekta tidlösa handväskan jag kan ha hela livet ut (ja, lite överdrivet men sant). Mitt mål är att jag en vacker dag, så snart som möjligt, ska hålla en i min hand. Samtidigt är jag faktiskt lite rädd över att sen, när jag väl har min Mulberry, kommer jag då tycka att 7000 kronor är normalt att spendera på en väska när jag i dagsläget tycker att 1000 är normalt för en i äkta läder och annars dyrt? Ribban höjs högre och högre, eftersom det blir en vana. Känner ni igen er? Det känns som att man tappar förståelsen för pengars värde och en del av hur verkligheten ser ut. När man sedan uppnått sitt mål, kommer nya till förmodligen ännu högre priser. För visst är det så, att det vi anpassar oss till och är vana vid, är det som vi själva upplever normalt.